Vart har tiden tagit vägen?

Fan va saker förändras och annat står kvar.

Detta halvåret har varit de snabbaste och de långsamaste någonsin, de går liksom inte och förklara. Det har hänt så mycket nytt, alla ha blivit äldre, mognat upp till och med vissa har förändrats. Nästan alla som jag känner har flyttat inte bara flyttat hemifrån utan till ett helt annat land! Jag förstår inte riktigt var tiden tog vägen, när man sätt där i parken och klagade på sitt liv och hur mycket bättre de skulle bli längre fram. Jag kan la säga att från den tiden har de både blivit bättre och sämre. Jag har vunnit mycket, växt upp, fått uppleva kärlek sådant som jag aldrig trodde var sant. Men så har man också blivit slagen i ansiktet av sina egna misstag eller av självaste moder jord och dess öde. Vi alla har la något slags spår som leder oss fram på våran resa, och de är vi själva som bestämmer vägen, men jag tror nog ändå att vi alla har något öde att uppfylla om ändå bara vore att bli mamma, uppfylla en vis karriär, få uppleva en vis kultur, få insikt, finna sig själv...

Ja, tiden går fort imorgon är de redan 1 dec! Ibland önskan man att den gick fortare för att nå fram till en viss dag, datum. Andra dagar vill man att den ska sakta ner, så man hinner njuta av stunden. Under detta året mestadels dessa närvarande månaderna har jag lärt mig en sak att försöka göra de man vill innan allt tar slut. Jag kan säga att jag är livrädd för att imorgon ska vara min sista dag! Därför vill jag satsa på det jag har de som gör mig lyckligt och våga för om jag släpper chansen så kanske den aldrig kommer tillbaka och då sitter man där tomhänt. Så jag ska redan försöka ge mig på ett nyårslöfte även om de är lite tidigt dock bara 1 månad kvar. Att jag ska våga göra de jag vill, det jag känner är rätt även om det bara är för stunden! För jag vill inte missa varje chans jag har, jag ska försöka även när det är svårt att ta sig fram i gytjan.
För allt de kan vara värt de! För att jag är värt de!

25 dagar kvar till julafton
32 dagar kvar till 2010
11 dagar kvar av min första termin här på University of Southampton, UK

 

Jag vill vakna upp och vara glad, längta och inte deppa över de som är borta för de kommer ändå kanske inte tillbaka. Jag längtar, jag vill, jag ska våga, jag ska kämpa, jag ska lyckas för min skull!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0