Ensamheten tär på min själ bit för bit

Jag känner mig så ensam.

Att vara främling i ett annat land är ett ombyte.

Man har ingen trygg punkt

Man har inga säkerhetslinor som fångar upp en om man faller.

Du är ensam på dina fötter, som ska ta sig fram i gyttjan

Gyttjan som djupare och mörkare

Lättare och ljusare

Men ändå står du där

Ensam tillslut

I din cell

Omringad av fyra väggar

Ditt hem

Men detta är inte mitt hem

Mitt fängelse?

Min utväg?

Till friheten?

Okända land

Nej, jag är helt själv

Ingen känner mig, ingen vet vem jag är

Hemlängtan är min enda vän i tomheten



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0