Nio mera dar
Tick tock, tick tock... tiden bara flyger iväg. 1 Vecka kvar och var dag ökar paniken och ångesten inombods. Idag grät jag pga av att jag inte vet hur jag ska kunna ta farväl av min älskling och då sa han att vi inte behöver säga hejdå utan vi ses snart igen. Han är så underbar som alltid lugnar ner mig, även om bryter ihop igen. Försöker att inte tänka på de så mycket men det finns alltid någon som tar upp det, någon som alltid är nyfiken som får flammorna att flamma upp igen. Skyller inte på dem som vill veta men det gör ont varje gång jag måste tänka på att åka. Men snart får man la uppleva hur det igentligen är att åka om man pallar det eller bryter fullständigt ihop?
Imorgon ska jag på bröllop på Markus mostersbröllop, ska la bli intressant mitt första bröllop. Ska nog ha på mig min vita studentklänning imorgon har bara använt den en enda gång hoppas jag blir nöjd imorgon med outfiten imorgon eller om jag ändrar mig hehe. Ska nog sova snart känner mig inte så värst pigger längre.
If a bird can sing with a broken wing, we learn to bed when the wing blows.
