Random Words Out From My Broken Life

Är det på något sätt fel att hoppas? Hoppas på det goda, en framtid, en händelse, ett möte? Nej, det är inte fel att hoppas man ska tro på livet. ha förväntningar på livets gåvor. Men hur kommer det sig då att varje gång, varje gång jag hoppas på något. Varje gång jag vill att något ska hända, en längtan till en vis tid och rum. Varje gång jag längtar så stor att det gör ont i mig. Varje gång jag drömmer samma dröm om samma sak som jag längtar till varje kväll att dagen ska komma imorgon. Varje gång får man den där baksmällan, det där stora nej:et om att tuvärr så kommer inte din önskan att slå in. Man känner sig som en stor besvikelse. Känns som man har blivit örfilad, VAKNA UPP OCH INSE FAKTUM SLUTA DRÖMMA OCH LEV LIVET, SLÄPP DINA FÖRVÄNTNINGAR FÖR DE KOMMER ALDIRG ATT SLÅ IN OCH DET VET DU LIKA MYCKET SOM JAG GÖR! Självklart, blir man lika förvånad varje gång. Lika nerslagen varje gång. Samma botten känsla varje gång det händer! Borde man inte vi detta läget då ha gett upp? Ja, Nej ? Man skulle kunna tro det. Men så ger man upp, men då komer den där lilla känslan fram inom en "tänk om det skulle hända, tänk om?" och man är på samma onda cirkels promenad igen, tillbaka i drömvärlden, i sin fantasivärld där livet leker med en. Och så händer samma gamla process igen. Man liksom vägrar att acceptera att släppa taget! Alla ni som har läst Processen av Kafka vet ju kanske Josef K. viljestarka sinne han vägrade ge upp förän han verkligen insåg att han aldrig skulle kunna vinna. Man kanske ska ta efter Kafkas tolking på Processen att det är en metafor för livet, man kan inte veta allt, ibland måste man bara låta saker och ting vara som det är och bara acceptera faktumet. Man kanske ska släppa tron på att drömmar, förväntningar och förhoppningar bara är illusioner i en sinne som kanske aldrig kommer att slå in utan vissa mirakel. Men vad är ett liv utan detta då? Utan tro, hopp, drömmar, önskningar? Det är ju som att säga till en nunna att Gud inte finns sluta tro på honom eller till ett litet barn att sluta tro på livet du kommer aldig bli det du vill!
Är ett liv där det finns tro, hopp, drömmar, önskningar, förväntningar, förhoppningar, misslyckande, besvikelser, motgångar ett bättre liv, ett liv värt att kämpa för, att leva för? Än ett liv där inga känslor existerar, strikt förbjudna men på samma gång fri från alla den inre striden och dess sinne?

Nobody knows where they might end up